Tjäderspelet

Text: Alf Pallin
Foto: Alf Pallin

Men där står ju min gamla skolkompis Allan Styv i matkön på Cafè neon.
Du Allan som känner till skogarna har du något tips på tjäderspel, som att fråga om kantarellställen och hjortronmyrar där svaret ofta blir mycket svävande.
Ja gå till fängsmyra, så hastar han iväg mer får jag inte veta.
Fängsmyra heter den så, finns namnet på kartan eller är det ett namn bara i folkmun bland jägare. Jodå jag hittade myren med det namnet på kartan, den finns på riktigt.
Så en kväll på Sketteneåsen möter jag Stig Olsson med traktor och ett lass med björkved, känner du till något om tjäderspel på fängsmyran. Jag kan visa vart det går en stig till myren, det är två myrdrag med ett skogsparti emellan, där finns en gammal huggarkoja, där håller dom till.
Går dit en kväll, skrämmer upp ett par tjädertuppar från toppen av några stora tallar ett gott tecken. Hittar huggarkojan, men var är spelplatsen?
Ingenting som liknar en spelplats, inga fjädrar och dun ingen spillning inget upptrampat område, jag besöker området flera kvällar utan vettigt resultat, fast jag har ju bara erfarenhet av orrspel så jag vet inte riktigt vad jag skall leta efter. Så en morgon har det kommit nysnö på natten, verkstan och jobbet får vänta idag nu skall det letas efter spår i snön.

Nu ser jag, nu vet jag, tydliga spår i nysnö från kraftiga fötter och släpande vingar i öppna små gläntor mellan tallarna i kanten mot den västra myren. Den här dagen tänker jag mer på tjäderspel än mitt arbete vid symaskinen på verkstan.  
På kvällen är jag tillbaka och placerar mitt lilla tältgömsle under hängande grenar från en gran i kanten mot lite tätare skog. Spårstämplarna från tjäderns fötter är alldeles framför gömslet och i rader har de släpande vingarna lämnat spår och strykigt bort snö från skvattram och ljung. Kanske, kanske, äntligen får jag uppleva tjäderspel, känner mig redan upprymd.
Låter det gå några dagar att fåglarna skall vänja sig med det nya som tagit sin plats och inkräktar på spelplatsen.  Har ju läst och hört berättats, för att säkert lyckas med tjäderspel måste man vara i gömslet kvällen innan vid ca sex till sjutiden, före det att tupparna anländer och tar plats i några tallar där de väntar in gryningen. Kommer du för sent så skrämmer du bort dem och det blir inget spel den natten, det är känsliga och skygga fåglar det rör sig om. Naturligtvis kom inte jag på kvällen, tänkte jag försöker smyga mig dit ändå.

Det är fortfarande mörkt när jag lämnar bilen, 600 meter till platsen för gömslet följer traktorspår över ett hygge tittar upp mot himmelen söker ljus och konturer litar till mitt mörkerseende beräknar när det är dags att ta av genom skogen över ett dike och i mörkret hitta gömslet. Går hela tiden sakta med smygande steg så tyst som möjligt, där är diket kan urskilja konturerna mot vattnet, puh det gick ju bra att hoppa över, så lite till höger kan jag se konturerna av granen med gömslet i kanten mot myren med den glesare tallskogen, några gamla snöfläckar ger också lite ljus ut mot platsen där jag hoppas tjädrarna skall visa sig. Drar försiktigt upp dragkedjan in till gömslet, försöker göra det så tyst som möjligt men tycker det skriker rakt ut, sätter upp stativet monterar kameran och öppnar gluggen där jag sticker ut objektivet. Hoppas ingen hört mig hoppas ingen sett mig hoppas det kommer åtminstånde en tjäder.
Det är fortfarande nästan helt mörkt när jag hör något utanför gömslet bakom ryggen, vad var det, lät som ett knäppande från tjäder, så kommer tuppen fram bara någon meter utanför där jag sitter, oj vad stor och vacker den är känslan att vara så nära går inte att beskriva, hjärtat bultar, knappt att jag törs andas, tiden står still allt annat har nu ingen betydelse det är bara jag skogen och tjädertuppen som existerar. Tuppen går med släpande vingar genom  blåbärsris och ljung bort från där jag sitter, den sträcker på halsen och spärrar upp stjärtfjädrarna, jag hör hur den knäpper, det låter som två träpinnar som slår mot varandra, sedan ett ljud som korken ur en vinflaska som avslut innan den börjar om kommer sisningen ett väsande ljud. Wow hur häftigt som helst, men tyvärr var det för mörkt att fota.
Det blir tyst en stund det hinner ljusna något när jag hör hur det brakar, kraftiga vingar som slår mot varandra från två tuppar som slåss ca 50 meter i tallskogen innan den öppna myren rakt framför där jag sitter, morgondimman har svept in från myren men bakom ris och buskar mellan trädens stammar ser jag tupparna när de kommer fram i någon lucka bland träden. 
Fortfarande lite för dåligt ljus för mitt objektiv Canon 400 f.5,6. Det blir svårt att fota autofokusen träffar trädstammarna eller ris och buskar.
Provar fokusera manuellt det blir som det blir. Så vad var det där, en höna den såg jag inte den flyger mot mig där jag sitter i gömslet.
Trött efter upphetsningen nyligen men stolt vacker och lycklig sitter den på en tallgren bara någon meter ovanför mig. Tydligen blev det en parning där ute i riset bland tallarna.
Nu slappnar jag av tar en kopp kaffe och smörgås, fan vilken upplevelse jag fått. Sedan hör jag braket från tuppar längre bort mot myren, hur många var det. Det blir tyst jag lämnar gömslet går ut mot myren ser spår på flera ställen, så brakar det till det flyger iväg tjädrar från många tallar. Tänk jag lyckades se ett tjäderspel tack för en underbar natt. Sedan hemma när jag kollar bilderna i datorn ser jag hönan nära tuppen skymd av buskar och ris.

Tyvärr är nu skogen nedhuggen spelplatsen är borta och förvandlad till ett kalhygge.